Borttappandets förmåga :)

Lördag.

Idag hade jag verkligen velat sova ut. Jag vaknade dock 7.30 av att det blåser helt otroligt mycket ute. Och så hör jag konstiga "knäppljud" inne från köket, vilket gör att jag har svårt att somna om. Blev en lite lustig sovmorgon med andra ord. Men, men... Jag är faktiskt ledig imorgon och på måndag också =)

Igår kväll kollade vi klart på "Stolthet och fördom", jag, Linnea och Camilla. Verkligen en bra film (eller serie, vi såg den äldre versionen)! Sen spelade vi kort... och en lite rolig sak inträffade, tyckte vi då iaf :). Vi satt nämligen i soffan och spelade och efter ett tag blev jag väldigt trött och la mig. Då började Linnea lägga mina spelkort på mina ben eftersom de täckte halva spelplanen. Hon la dessutom in vissa kort i byxbenen. Så jag blev så illa tvungen att vara med och spela.

Efter en stund i spelet kom vi underfund med att spader 6 saknades. Men var är den? Uppmärksamheten riktades naturligtvis mot mig. Linnea frågar säkert två gånger om jag har kortet i byxbenet, men jag hävdar bestämt att jag inte har det. Så vi letar runt där ett bra tag innan Linnea och Camilla tar tag i mina ben, "Du måste ha det där!" Mycket riktigt... Kortet var i min strumpa. "Så TYPISKT dig" utropar Camilla, och jag kan bara instämma :).

Jag är världsmästare på att tappa bort saker på underliga ställen! Nycklar, mobil, noter, ja allt kan försvinna. Några kompisar till mig drev med mig med just detta i höstas på min inflyttningsfest. Jag gick ut en liten stund och skulle möta en kompis. Medan jag var ute så gömde de en tårtspade som jag lånat av Linnea. När jag kom in igen och vi skulle äta tårta och jag inte hittade tårtspaden så kände jag paniken komma. "VAR har jag lagt den!?!" Jag letade verkligen överallt! De andra spelade med väldigt bra :) De fick mig t o m att leta under kudden (när det gäller platser den kan ha hamnat på så förvånar mig inte någonting när det gäller mig :P) Albin skrämde dessutom upp mig med att tårtspaden var arvegods..... Ja, ja. De var snälla nog att ta fram den efter typ 10 min. Tack. Snälla kompisar man har ;)

Ha en fin dag!

Gud är god!

Hej!
Häromkvällen blev jag åter igen påmind om Guds omsorg. Han är så personlig och ser till just min situation. Inget är för stort eller för litet för honom.

Tänkte ta tillfället i akt och berätta om en person som jag upplever att Gud på ett särskilt sätt "sänt" till mig.

Historien tar sin början sommaren 2005. Jag var 20 år då, hade gått ett år på Oskarshamns folkhögskola och hade nog upplevt någon typ av "inre kris" under året. Jag hade flyttat hemifrån, och dessutom rätt så långt bort. Året hade visserligen innehållit många roliga stunder, men mycket av tiden hade gått åt till förvirrade känslor. Jag började ifrågasätta min uppväxt och vad jag lärt mig där, mött många nya människor som förändrat min bild av verkligheten, samt fått en försenad tonårsperiod: Vem är jag egentligen?! Även om jag var omgiven av människor kände jag mig fruktansvärt ensam.

Jag började också ifrågasätta min tro på Gud. Var inte kristen tro bara en massa förbud och lagar? Min bön kändes styltig och ointressant, den bar inte så som jag ville att den skulle göra. Bibelläsningen funkade inte alls... Bibeln låg bara där i hyllan som ett enda stort dåligt samvete. Men någonstans mitt i allt detta fanns ändå Gud.

Den sommaren var jag på ett kristet möte och träffade några nya vänner där. Vi hade en del samtal om kvällarna och då berättade jag lite om min situation. Jag nämnde att jag kände mig ensam och att jag inte riktigt hade någon nära kristen vän att anförtro mig åt. Sista dagen på det sommarmötet skulle jag säga hej då till en av mina nyfunna vänner och kramade om henne. Då, under den ca 10s långa kramen, började hon be för mig i mitt öra. Hon bad mycket konkret att Gud skulle sända en kristen vän till mig. Överrumplad av den oväntade förbönen fick jag ur mig ett "tack.." som svar till henne innan jag åkte hem.

Hösten kom och jag kom tillbaka till Oskarshamn. Då hade en ny tjej, Hanna, börjat på kantorslinjen. Det tog inte många veckor innan jag förstod att hon var bönesvaret! (Eller egentligen förstod jag nog inte det förrän långt senare eftersom jag glömt bort den bön min kompis bett på sommarmötet...)

Vår vänskap har betytt och betyder så otroligt mycket! Vi märkte tidigt att vi klaffade oerhört bra. Jag minns speciellt en kväll då vi skulle ta en "liten promenad" och "prata lite", som slutade med att vi var ute och gick i flera timmar! Vi kunde (och kan!) prata i timtal utan att få slut på samtalsämnen! Den ensamhet jag känt under det första året hade utbytts till en glädje över en nyfunnen vän som förstod mig så bra.

Det som jag framför allt tycker är så fascinerande med vår vänskap är hur Gud på ett tydligt sätt är involverad. Under den tid vi varit vänner har båda två fått många aha-upplevelser om vem Gud är. Man kan säga att vi på något vis har fått förklara Gud för varandra :). Under den här hösten t ex så har det hänt en massa saker! Gud har på ett fantastiskt sätt lett våra samtal (på telefon eftersom vi inte har kunnat ses något :-( ). Jag förstår inte annars hur vi har kunnat komma in på de saker vi kommit in på...

Det är så fantastiskt att Gud sänt denna vän till mig! Han är så god!





Tack Hanna för att du finns.

Ny lägenhet

Hej!
Nu sitter jag i Umeå i min nya lägenhet... Trivs jättebra här hittills! Jag hyr ju i andrahand, så möbler fanns redan. Skönt att slippa släpa på sånt! Tapetvalet i lägenheten kanske inte skulle vara mitt förstahandsval ifall jag fått välja själv, men jag har faktiskt lärt mig uppskatta den femtitalsinspirerade brunröda väggen bakom sängen :)

Idag är det söndag och jag har som vanligt varit på gudstjänst i församlingen jag jobbar i. Idag var det "sånggudstjänst" och prästen sjöng olika gamla och nya julsånger. Lite sent för dem kanske, men man kan nästan inte höra "o helga natt" för många gånger ;)

Med lägenheten är jag nästan mest glad över att jag har fast telefon nu!! Det är ju så dyrt att ringa från mobilen, men nu kan jag ringa hem till kompisar från min fasta telefon. Helbra! Telefonen har dock en fruktansvärd ringsignal så jag lär väl hoppa ganska högt när den ringer.. :)

På återseende!
/Elin

En julhälsning...

Hej!

Ni som då och då skriver in denna adress, trycker på enter och därefter upptäcker att den där Elin fortfarande inte har uppdaterat sin blogg, till er vill jag säga:

1. Förlåt.

2. God fortsättning!

3. Tack för att ni är intresserade av vad jag skriver :)



Nu är det juldagen 2008. Jag har spelat i kyrkan igår på julbönen och imorse på julottan. Vad vore julen utan dess verkliga budskap!?!



Om ni inte hört julevangeliet så tycker jag att ni slår upp Lukasevangeliet kap 2, vers 1-20. I en vers där står det att änglarna säger till herdarna: "Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."



Jag tror det är så idag också. Jesus kommer inlindad till oss. Få av oss har nog sett Jesus med sina ögon (även om vissa kanske får göra det i detta livet), men vi kan få "se" Jesus inlindad! Han kommer inlindad i bibelns ord (Han ÄR ordet själv), i nattvarden (Han ÄR närvarande i brödet och vinet), kanske genom en vän... Detta är den största julklappen vi någonsin kan få! Men som med vanliga julklappar så behöver vi också öppna denna julklapp, Gud kommer inte att tvinga oss att göra detta. Ett sätt att öppna julklappen är att våga öppna bibeln och läsa. Eller säga till Jesus: "Jesus, jag vill lära känna dig." Jag tror inte det är svårare än så... Det står i Matteusevangeliet: "Be, så skall ni få, sök, så skall ni finna, bulta, så skall dörren öppnas." Våga sök Guds ansikte och upptäck att dörren står öppen även för dig!



Ha en fortsatt god jul!

Regn!

Jahapp... Då var det trevliga höstvädret över. Istället började "regna-och-blåsa-mycket-och-hela-tiden"-vädret. Suck. Jag lånade mammas och pappas bil idag för att hinna från jobbet till en smågruppsträff, och det kändes som att hela bilen skulle blåsa iväg. Usch! Ska försöka köra tillbaka lite senare...

I övrigt har det varit en bra dag. Är fortfarande uppfylld av samtalet med Hanna igår kväll. Det känns verkligen som att Gud håller på att göra en massa fantastiska grejer och det är ju alltid trevligt :)

Imorgon ska jag verkligen bara vara ledig! Jag har kommit fram till att pendlandet till och från jobbet tär på krafterna... Jag har känt mig stressad och trött trots att jag inte tycker att jag gör så mycket ansträngande på jobbet. Men 2 timmar och 20 min pendlande varje dag, tur och retur, blir jobbigt i längden (räknar då in gång-tiden till bussen). Så i framtiden ska jag nog satsa på att ha cykelavstånd till jobbet ifall det går... eller åtminstone ha bil och slippa bussresor!

Hejsvejs!

Måndag? Ja, tack.

Ännu en ledig måndag.

Som kantor är man ledig när alla andra jobbar/pluggar, och tvärtom. Idag lyckades jag dock hitta andra personer som var lediga. Var nämligen nere på stan och strosade omkring med Linnea och Lovisa. Jag fick agera smakråd både till nya glasögon och skor =)

Imorgon blir det jobb igen med bland annat sång i barngrupper, samt ivrig (och duktig) pianoelev.

Auf wiedersehen!

Här är jag! :)

Hej!
Efter vissa påtryckningar så har jag kommit tillbaka och ska skriva några rader i min blogg... "Ett sista farväl" lät som ett självmordsbrev tyckte någon... och det låter ju inte helt bra att avsluta med det......

Så: Här är jag! :)

Jag bor inte i Uppsala längre utan i Umeå. Går inte längre på bibelskola utan jobbar som kantor. Idag sjöng alla körerna i församlingen i gudstjänsten. Kul! Vi avslutade med "Rejoice in the Lord always" till orgel, vilket blev riktigt pampigt faktiskt (trots några missöden för mig som satt och spelade orgel... Noterna var i fel ordning, så jag visste inte var jag var där ett tag... men det var ingen som märkte hur borta jag var, förutom möjligtvis jag själv :P)

Jag bor i en egen lägenhet i Umeå. Trivs väldigt bra med det också! Först kändes det rätt så ensamt... Jag kan t ex inte gå ut i något gemensamt kök för att prata med folk som jag är van vid, utan är helt lämnad åt mig själv (och Gud såklart!). Men nu har jag vant mig och jag tycker det är riktigt skönt att bo själv!

Jag vet inte hur många som läser denna blogg... men jag ska försöka uppdatera lite oftare (och inte skrämma vissa att jag gjort något dumt!)

Kram till er