En kantors betraktelser, del 2

Jaha... då var det dags igen för kantorn att med koralboken i högsta hugg inta sin position. Den här gången ett bönhus mitt ute i ingenstans ;)

När jag kommer fram till det lilla kalla bönhuset visar det sig att tramporgeln är låst och nyckeln borta! Vad gör man? Efter intensivt letande under varje ljusstake, i varje skåp, under dukar, osv, osv, så ger jag och pappa upp. Tramporgeln förblir låst. Det är bara att plocka fram den röst jag just nu knappt äger (förkylningen som inte vill ge sig...) och börja sjunga varje psalm acapella. Tur att de få personer som kom var sångglada, så det gick vägen även denna gång för kantorn...