Den fasta klippan

Hej!
Nu var det länge sedan jag skrev.... Har börjat flera gånger på ett inlägg men inte avslutat det. Nu ska jag iaf ta mig i kragen och skriva några rader...

Just nu vet jag inte vem jag är, vad jag gör, vad jag vill, och var jag är på väg (om jag nu någonsin vetat det?)! Jag lever i förvirringens tid kan man säga. Hur jag mår är verkligen skiftande från dag till dag. Tur är då att jag får hålla fast vid en person som är densamme igår, idag och i evighet, nämligen Jesus. Han är Gud och Herre oavsett hur jag mår för tillfället och vad jag kan tänkas befinna mig i för livssituation. Han är min fasta punkt i ett annars väldigt förvirrat liv.

Du kan möta vår längtan, Du kan stilla vår sorg, Du kan fylla våra hjärtan med kärlek.
Du går före i stormen, visar vägen till liv, ger oss mod till att leva och hoppas.

Jesus, Jesus, Jesus, bara Du.

Du kan släcka vår törst, Du kan mätta vår själ som ropar och söker en mening.
Du är klippan som håller, står där stadig och fast, trots att tillvaron runt oss vibrerar.

Du är den som har segrat över döden. Du är den som vunnit oss till Gud.


Gud, tack för att du finns mitt i all förvirring. Tack för att tron på Dig är en gåva och inget vi behöver "pressa fram". Tack för Din omsorg om varje människa, att Du möter oss där vi är, och inte där vi borde vara.