Underbara tystnad

Åh, så fantastiskt underbart det är att vara tyst!!!!!!!!!!!! =)

Trodde inte jag skulle uppleva det så faktiskt om jag ska vara ärlig. Nu har jag varit tyst i 2,5 dagar på retreaten. Och då kunde Gud tala dessto mer. Och det gjorde han också.

Det har varit såå härliga dagar. Vi var på Åkerögården vilket var ett helt perfekt ställe att vara på. Det var mysigt med gångavstånd till havet, god mat, osv, osv. På schemat hade vi mestadels egen tid med Gud, då jag mest läste bibeln och lite olika "andliga klassiker". Jag var också ute och gick promenader. Det låter ju väldigt långtråkigt, men det har gett mig så mycket. Jag kände hur pulsen gick ner och jag intog en avslappnad stämning. Detta var precis vad jag behövde känner jag! Förutom den egna tiden så har vi haft lite olika vägledningspass där Tommy undervisat om bönen. Vi har även haft meditationer och mässor.

Självklart är det en del som kommer upp som är jobbigt också. När jag skrev att det är så "fantastiskt underbart att vara tyst" så var det nu när jag ser tillbaka på retreatdagarna. Jag måste erkänna att det från början var rätt så jobbigt. När man är tyst och inte fyller tiden med en massa information hela tiden så ställs man inför sig själv på ett alldeles speciellt sätt. Jag kände irritation över mig själv och andra saker. Det tog flera timmar innan jag kunde landa och trivas med situationen. Men när jag väl var där kändes det jättebra! Gud fick säga både en och flera saker. Jag var mottaglig på ett sätt jag aldrig varit tidigare.

Nu ska jag strax gå och kolla på något så världsligt som "bonde söker fru". Jag måste ju hänga med lite grann i farfars favoritprogram ;-)

Kramar