Lagom stress

Jag har lärt mig en sak:
Lagom stress är bra!

Under högstadiet och gymnasiet och tiden efter det så har jag levt på en väldigt hög stressnivå. Jag har ständigt haft många "måsten" och krav på mig, och mitt "att göra"-schema har varit fullspäckat. Ibland har det blivit för mycket och jag har känt mig otillräcklig och mått väldigt dåligt. Dessa perioder är inte speciellt eftersträvansvärda.

Däremot gillar jag verkligen inte det motsatta som jag är rädd att hamna i nu: För LITE stress och utmaningar!

Jag glassar runt på bibelskolan och har det allmänt väldigt bra! Jag har inga tentor, läxorna jag får är bara för min egen skull (förutom ett litet arbete jag ska redovisa om typ 3 veckor...). Jag går oftast bara till 12 på dagarna. Ibland har jag "långdag" och då går jag till kvart i tre. Sedan har jag fritid då jag har några läxor som jag som sagt inte behöver stenplugga in, de är för mitt eget bästa. Jag kan alltså bara ägna tid åt... ja, vadå?! Jag känner mig så ovan vid den här situationen att inte ha några krav och måsten att jag blir helt ställd!

Visserligen ägnar jag mycket mer tid åt bibelläsning och bön nu och det känns bra! Jag har verkligen fördjupats i min tro. Det är roligt att få lära känna andra kristna! På så sätt är det jättebra här! Men jag skulle faktiskt önska mig lite mer krav... Tänk att det skulle komma en sådan dag! :-)

Vad ska jag göra åt detta då?
Tja... Det är ju ännu inte ett JÄTTEproblem... Men jag tänker nog gå till prästen i Lötenkyrkan och erbjuda mig att spela på veckomässor, söndagsgudstjänster och dyl. Jag vet att det är efterfrågat. Sedan funderar jag faktiskt på att senare i höst gå en buggkurs. Det är något jag länge velat och jag har sett att det ska börja en typ i november. Så vi får väl se... =)