Hejsan! :-)
Nu är jag här igen... efterlängtad? :P
Jag har precis varit på läxhjälpen på Heidenstamsskolan. Oj, oj, oj... Jag minns inte att det var så där hög ljudnivå när jag gick på högstadiet! Jag blev helt slut... Men fint att få kunna träffa ungdomarna där och knyta lite kontakter.
Ikväll ska vi öva med "bibelskolekören" som vi så fint fått heta nu (+ två tappra basar från ettan). Vi ska sjunga på hemaftonen den 6 december så vi ska öva in några julsånger. Det blir nog bra! För övrigt i veckan känns det som att jag sjungit konstant.... Varje kväll har det blivit en massa sång och musik! Jag förstår inte var tiden tar vägen... Flera kvällar i rad nu har det varit: "Jag ska bara sjunga igenom den här sången...", som blivit: "OJ, vi har sjungit i fyra timmar nu!!". Men musik sprider verkligen glädje har jag märkt. När jag och Hanna har börjat spela och sjunga någon sång på rummet så kommer det nästan alltid in någon oväntad gäst (det är väldigt lyhört på studenthemmet), och sen har det urartat till flera timmars musik!
I skolan då? Jodå, det går bra! Har snart den sista lektionen i själavård, vilket känns tråkigt. Jag tycker det har varit en väldigt bra kurs! Det är nog något jag skulle vilja ägna mer tid åt...
För övrigt läser vi även tideböner nu några stycken på skolan... Men jag vet ärligt talat inte om jag klarar av att vara med längre! Jag blir alltid så full i skratt... och sen spårar det ur så att alla sitter och skrattar när vi ska sjunga och läsa! Igår var Hanna helt rödgråten efter bönen för att vi försökt pressa tillbaka en massa skratt. Usch, det är så hemskt! Det här påminner mig om den stora "skratt-perioden" i mitt liv då jag och Maggan skrattade varje söndag i kyrkan! Helt galet! Det kunde verkligen vara åt allt vi skrattade: att någon harklade sig, någon tappade en psalmbok, eller åt exakt ingenting! Inga roliga grejer, men det blev roligt bara för att vi inte fick skratta! Och så gömde vi oss bakom psalmboken för att ingen skulle se att vi satt och skrattade (väldigt diskret.. hmm)
Hoppas att ni alla mår bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, saknar känslan av skrattanfall när det INTE ALLS passar sig!! :)
Men ett skrattanfall under bön, hehe tror det är okej. Lever med en bild att Gud skattar ibland, varför skulle han annars skapa oss människor
Skicka en kommentar